Det pedagogiska arbetet är för oss likvärdigt med både forskning i skådespelarkonsten liksom det konstnärliga arbetet.
Det är genom pedagogiken som de arbetsprinciper vi funnit genom forskningen översätts till praktiska övningar/uppgifter. Pedagogiken är ett sätt att öka vår egen förståelse och verifiera allmängiltigheten av dessa principer. Den är också ett forum för att ständigt pröva nya sätt att förmedla en kunskap på och därigenom utveckla teaterpedagogiken.

Våra egna konstnärliga val är inte något ämne för undervisningen. Det vi undervisar i är tekniker och tillvägagångssätt som möjliggör en större autonomi i skådespelarens arbete. Det handlar om arbetsprinciper som fungerar såsom referenspunkter för skåde- spelaren utan att begränsa eller styra hans/hennes konstnärliga val.

Tungvikten ligger på att stimulera deltagarnas kreativa kapacitet. Det handlar inte om att kunna tillämpa en färdighet utan snarare att få insikt i vad man lärt sig genom att lära sig en viss teknik eller tillvägagångssätt. Det förhållningssättet kallar vi för auto-pedagogik.
Genom praktiskt arbete och teoretisk reflektion får deltagaren möjlighet att skönja skapandets mekanismer och fortsätta utveckla det egna arbetet genom auto-pedagogik.

Varje pedagogiskt projekt (kurs, workshop etc.) är en ny pedagogisk situation som vi föreslår och utvecklar på olika sätt även om det praktiska arbetet alltid har samma utgångspunkt: skådespelarens arbete.